Ett litet tips bara...

Om ni har lite sömnsvårigheter så lägg er på en tvåbenings fot. Då somnar man in direkt.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Är rätt trött alltså...

Slagen hjälte skulle man väl kunna säga!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Tror att jag börjar gilla det här!

Det här är ju faktiskt riktigt fräsigt! Jag får knark utan att behöva hitta på massa bortförklaringar för att kunna dra iväg till Plattan, blir ompysslad dygnet runt, får pannbiff i maten för att jag ska äta, blir buren ut när jag är nödig... Ja, ni fattar!

Jag får till och med sitta ute på balkongen och kolla på världen. Trattkantareller kan tydligen inte ramla igenom räcket.

Fast det är klart! Det är ju fortfarande synd om mig!!

Det är synd om mig!

Snorungen och Tanten släpade med mig till Veterinären igår. Sen åkte de hem. Och lämnade mig. Ensam med Veterinären som uppenbarligen är en tvättäkta sadist. Blev nerdrogad tills jag somnade. När jag vaknade kändes det konstigt i magen. Fick förklarat för mig att jag var kastrerad. Det låter inte som någon god maträtt.

Snorungen och Tanten kom och hämtade mig igen på eftermiddagen. Jag som trodde att de hade övergett mig. Talade om för dem att det var syndast i världen om mig, jag var ju liksom döende! Minst!

Som sagt, det är synd om mig. Har en konstig hatt och de kallar mig för "lilla trattkantarellen".

Det är tur att man har den där sura pudeln som huvudkudde!

Jag har blivit en luffarhund!

Snorungen påstår att jag löper och att jag inte får leka med Laban, därför är vi inte hemma. Men det ska tydligen bli ändring på det, vi ska hem imorgon efter drygt tre veckor hemifrån. Jag är sliten...

Så sliten...

Första veckan passade Snorungen på att vara hus- och hundvakt åt mina två kompisar Gimli och Goliat.

Jag och grabbarna!

Goliat är rätt frän. Han gillar också att ligga på soffryggen.

Sen har vi varit hos Luxor. Han tyckte plötsligt att jag var jättesnygg och ville leka med mig, till min stora glädje. Vi har även hunnit vara hos Jojjo som bor i det Snorungen kallar för "stan". Hon tyckte att jag skulle kissa på asfalt, seriöst? Asfalten duger ju bara om det finns gräs i närheten! Puckade tvåbeningar som inte fattar det... I fredags flyttade vi igen och hamnade hos mormis.

Nu ligger jag och halvsover. Snorungen kliar mig på ryggen så att jag stampar i takt med bakbenen, ja och skriver gör jag förstås med framtassarna.