onsdag 12 juni 2013

Kennel Myrvang avlar på Ojs syster; mina tankar om det

Hundavel och genetik är ett känsligt och knepigt ämne. Jag är inte ute efter att svartmåla, eller för den delen göra mig osams någon, jag vill bara berätta min historia och ge folk möjligheten att hitta den.

Att jag skaffade min Ojs (Raaw Nippertippan) är inget jag någonsin kommer ångra, men jag hoppas att ingen ska behöva genomgå den sorg, förtvivlan och hjälplöshet som jag de senaste 2,5 åren har fått erfara. Förtvivlan över en hund som inte fungerar i vardagen, hjälplösheten över att inget man gör hjälper och sorgen över det hemska beslutet att låta sin allra bästa vän somna in vid 2 års ålder. 

Visst var jag beredd på att russllar var knepiga hundar innan jag skaffade Ojs. Men jag ansåg mig ändå vara rätt van vid knepiga hundar och hade en dessutom en hel del terriervana sedan tidigare. Jag var nog faktiskt lite av åsikten att "hunden blir vad man gör den till". Ojs blev inte alls som jag tänkt mig och jag har svårt att se när jag skulle ha misslyckats såpass katastrofalt med henne att hon blev helt förstörd.

Som valp var Ojs väldigt osäker. Jag lade faktiskt ingen större tanke vid det. Det var säkert lite valpspöken och valpfjäskande bara, sån't växer ju bort. Men det växte aldrig bort. Nu valde jag visserligen att låta henne somna in strax innan hennes tvåårsdag, men jag tror inte att hon hade blivit mycket bättre med åldern. 

Jag har ingen lust att dra hela storyn igen, den står redan skriven i inlägget innan detta, men jag vill gå ut med att Ojs inte var någon bra russell. Hon var inte en orädd och självständig grythund, hon var en osäker och lättstressad hund som inte kunde hantera rädslorna på ett bra sätt. 

Nu har kennel Myrvang parat Ojs syster Mini (Raaw No Surrender). Vi hade en hel del diskussioner när Ojs avlivades. Några månader tidigare hade jag pratat med Minis matte om hur mörkrädd Mini var och att hon gjorde utfall mot skateboardåkare bland annat. Jag har för mig att Monica lite skämtsamt sa att hon aldrig varit med om en så speciell hund.

Speciell var min Ojs också, på alla plan. Jag tolkade det som att Mini och Ojs var väldigt lika och var glad över att jag inte behövde gå ensam genom allt det jobbiga. Samtidigt hade jag inte på riktigt fattat än att det faktiskt var så illa. Man blir så van vid att behöva ha en tumme i ögat på hunden för att den inte ska hugga tag i förbipasserande folk i stressiga/läskiga situationer. Det låter konstigt, men det blir "normalt". Det blir "normalt" att behöva stänga in familjens hundar i varsitt rum. Det blir "normalt" med en hund som man aldrig någonsin kan lita på tillsammans med andra varelser. Men tillslut slår det över. Man blir så extremt slutkörd och så fruktansvärt förtvivlad och då kommer man till punkten när man faktiskt ger upp.

Ojs syster i Finland, Fanni, (Raaw Nightvision) verkar jättetrevlig och är dessutom riktigt snygg! Den fjärde systern vet jag inget om förutom att hon var väldigt liten som valp men Ojs uppfödare påstår att hon har växt ikapp.

Jag håller alla tummar och tår för att Minis kull blir lyckad och att det är de goda egenskaperna som nedärvs till alla valpar. För visst hade Ojs oerhört trevliga sidor också. Hon hade en oerhörd träningslust och var en riktigt lättmotiverad och trevlig hund att jobba med, vilket jag även tror att Mini är. Kanske hade jag kunnat fånga upp hennes osäkerhet tidigare och förbättrat det, kanske inte. Men mentalt stabil skulle Ojs definitivt aldrig kunnat bli. Rädslor nedärvs oerhört lätt och det är därför som jag för allt i världen inte förstå varför man vill ta risken att avla på en hund (terrier dessutom) med rädslor i släkten. Men så är det och det är bara att hoppas att valparna blir suveräna, som små Ojskibojskisar utan rädslor.

5 kommentarer:

  1. Om nån har frågor ang detta kan ni höra av er till mej, kontaktuppgifter finns på www.myrvangs.se //Monica

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Anne-Marie Hammarlund: http://www.srrs.org/files/Tiken.pdf

    Välj tik med omsorg och våga välja bort, tänk på rasen o inte på egot!

    //
    Ylva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ylva! Har du något att säga ta gärna kontakt med mig, jag har läst artikeln, jag bedriver inte nån avel för att jag tycker min tik är söt och att jag tycker att det är gulligt med valpar utan för att driva en ras framåt. Det är ganska korkat att lyssna på endast en människas åsikter i det hela, kanske värt att lyssna på mina, jag som äger tiken som ska valpa?

      Radera
  3. Jag har inget behov av kontakta er kennel och skulle aldrig köpa hund eller rekomendera er till någon.
    Det har inget med denna parning att göra utan för det oerhört otrevliga vis jag blivit bemött av er tidigare.
    Jag skrev endast mina tankar efter jag läst detta inlägg, vilket vad jag vet jag är helt tillåten att göra, utan att behöva förklara mig för er!
    Mvh
    Ylva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja anledningen till det var väl vill jag minnas att du dömde ut en hund du aldrig träffat genom att lyssna på åsikter från nån annan som träffat min hund en gång. Men fine, var så här löjliga, ni har era kvasiteorier, jag har mina!

      Radera

Lämna ett tassavtryck och gör terriern glad!